Påbörjad Cortison-behandling och Slussen-bilder!

I helgen har vi varit i Stockholm igen. 

Min dotter ligger ju på Södersjukhuset denna gång så vi har varit där.
Men också tagit oss egen-tid i Stockholm eftersom Stockholm någon dag
då och då blir den semester vi kommer att ha förutom att vara på hemmaplan.

Så jag kommer att lägga ut lite bilder därifrån under hela sommaren.
För varje gång jag är i Stockholm knäpper jag så mycket kort att jag
omöjligt skulle kunna lägga ut alla på en gång.
Denna helg hade jag tagit 200 bilder! Ooops!

Jag har påbörjat en Cortison-behandling idag.

För i två veckor har jag varit så dålig att jag faktiskt tror

på fullt allvar att jag skulle ligga och bara skrika rakt ut om

jag inte hade all smärtstillande medicin som jag faktiskt har.

Och idag var jag hos doktorn för priset jag fått betala för mina

promenader i Stockholm är att jag inte ens kan böja mitt ena ben.

Och inte börja mig neråt alls för att ta upp något pga ländryggen.

Smärtorna har som sagt varit hemska och det verkar som att jag

är i något slags skov igen. Därför provar doktorn med att sätta

in något extra starkt och för att dämpa den inflammation i 

kroppen som jag faktiskt verkar lida av. Mina prover har ju

länge visat på någon inflammatorisk process.

Drömmen vore ju om det kunde få ner min svullna buk

något också. Jag vet att Cortison kan ha massor av

biverkningar men allt är bättre än detta känns det som 

just nu.

Tänk här vid Slussen kom jag in med de röda bussarna varje morgon de sista åren då
jag fortfarande bodde i Sickla.
För att ta tunnelbanan in mot city eller vart jag nu skulle jobba för tillfället.

Det var kö upp till perrongen på morgnarna trots att tågen
gick med endast 1 minuts mellanrum under rusningstrafiken. 1 minut!
Ändå springer alla som galningar. Rena rama Tokyo på morgonen...
Man måste leva i det för att förstå.

Men jag älskar "Mitt Stockholm" som jag levt nästan hela mitt liv i.

Det kan jag aldrig komma ifrån. Och just nu längtar jag så mycket tillbaka.
Det får bli lite terapi att visa bilder och berätta för den som orkar läsa.

Här vid Slussen började min generation sin "disco-karriär" eller sitt uteliv.
Först med mini-discot på Bobbadilla på söndagarna och sen efter att par
år var man stor nog att gå på Bobbadilla på fredags- och lördagskvällarna.
Och här tog man ofta nattbussen hem efter kl 3 när allt stängde om man
inte drog vidare till någon klubb, typ 88:an, eller servering inne i stan...

Och jag undrar just hur Slussen kommer att se ut när det blir klart
och ombyggt. Det är både sorgligt och spännande att se Stockholm förändras.
Många i min ålder komma nog att gråta djup inne i själen när Slussen görs om.
Alla minnen man förknippar olika platser med bleknar bort
som till en svunnen tid när det byggs om...

Och tänk en stor busslast med människor flyttar till Stockholm
varje dag hela året om...

Det var allt för nu.

Ha en jättefin morgondag!

Kram Sussie